Nu passerar minnena förbi på en inre storbildsduk..
Den lille nyfödde Mårten på BB som viftar med armar och ben, med lite extra darr i rörelserna, vilket föranleder doktorn att undersöka den lille parveln en extra gång. Han har häftiga reaktioner löd doktorns utsago. Och nog har det varit full fart på killen.
Med hopp, spring i benen och massor med hyss höll du oss sysselsatta när du var liten.
En liten krigare fanns det också i dig, iklädd badrock och träsvärd var du svårslagen.
Inte sällan ordnade ni pojkar med cirkus, teater, musikförställningar mm i källaren i Kallhäll, vi vuxna blev inbjudna till premiärerna. Helt underbara var ni tillsammans när fantasin flödade och ett obetalbart nöje för oss föräldrar att få se er agera – gratis var det inte – ni tog entréavgift.
Den lille nyfödde Mårten på BB som viftar med armar och ben, med lite extra darr i rörelserna, vilket föranleder doktorn att undersöka den lille parveln en extra gång. Han har häftiga reaktioner löd doktorns utsago. Och nog har det varit full fart på killen.
En liten krigare fanns det också i dig, iklädd badrock och träsvärd var du svårslagen.
Du växte upp på det glada 80- talet då alla mammor (nåja kanske inte alla) sydde sina barns kläder. Det var mycket velour och frotté på den tiden.
Jag och min familj delade hus med Lena och Pelle i Kallhäll i nästan 9 år. Du var 4 år när vi flyttade till Gävle. Ni var då 2 Persson och 2 Oldeen grabbar som levt tillsammans som syskon. ( Ni blev så småningom 3 grabbar/familj.
Inte sällan ordnade ni pojkar med cirkus, teater, musikförställningar mm i källaren i Kallhäll, vi vuxna blev inbjudna till premiärerna. Helt underbara var ni tillsammans när fantasin flödade och ett obetalbart nöje för oss föräldrar att få se er agera – gratis var det inte – ni tog entréavgift.
Efter det att vi flyttat fortsatte vi ha tät kontakt – förutom att vi firade högtider och semestrar tillsammans. Det har alltid känts som om vi varit en familj.
Persson o Oldeen gänget har alltid gillat att vara ute i naturen och att ha aktiva semestrar.
Efter 4 härliga Ölandssomrar , en sommar på Österlen och en på Väddö med det gäng som Mårten i vuxen ålder kallade kommunistkollektivet blev det semestrar med ett lite mindre gäng.
Jag och mina 3 söner och hela familjen Persson satsade under flera år på cykelsemestrar. Till bla Mariestad, Åland, Gotland 3 ggr samt Siljanrunt gick våra turer .
Att vi så ofta lyckades pricka in regniga och blåsiga semesterdagar är ju förunderligt – men vi hade fantastiska äventyr tillsammans och vi blev ju torra till slut.
Tack vare Pelles utandstjänster via SIDA fick vi möjlighet att hälsa på er både i Tanzania och Namibia. Fantastiska resor med massor av minnen av busiga barn/ungdomar och äventyr.
På vintern höll vi kontakt via sms och tävlade om att vara först på isen med långfärdsskridskorna.
En decemberdag drog du från Stockholm för att åka skridskor på Öjaren och Lundbosjön med mig, jag tog flexledigt och så njöt vi av att susa fram på isen.
Nu får jag aldrig mer höra dig retas och kalla mig Tanten, brottas eller buttas med dig så jag glider över köksgolvet – det gick ju inte att hålla emot när du pressade på.
Ett av åren på Gotland så cyklade vi 3 dagar söderut, med hård motvind. Det blir ju finfint när vi åker tillbaka tänkte vi – då får vi medvind - men inte då, vinden vände med oss …
Vi gjorde även fjällvandring och ett stort antal paddelsemestrar, och vi fortsatte att semestra ihop fast ni blivit vuxna.
Jonatan, Fredrik och så förstås busMårten som skvätter vatten på fotografen.
Tack vare Pelles utandstjänster via SIDA fick vi möjlighet att hälsa på er både i Tanzania och Namibia. Fantastiska resor med massor av minnen av busiga barn/ungdomar och äventyr.
När du jobbade på ambulansen i Sandviken under två somrar så bodde du hos mig i Gävle.
Vi delade båda längtan efter att få slänga oss i kajaken och paddla iväg. En kväll kunde vi dra kajakerna ner till Testeboån och paddlade in till stan. En annan dag startade vi i havet och tog oss ut till Bönan.
Vi delade båda längtan efter att få slänga oss i kajaken och paddla iväg. En kväll kunde vi dra kajakerna ner till Testeboån och paddlade in till stan. En annan dag startade vi i havet och tog oss ut till Bönan.
Kom igen Jajja! Var ofta ditt tillrop till mig när du ville höja tempot.
(Ni ungar kallade mig Jajja när ni var små för det var lite svårt att säga Kärran. )På vintern höll vi kontakt via sms och tävlade om att vara först på isen med långfärdsskridskorna.
En decemberdag drog du från Stockholm för att åka skridskor på Öjaren och Lundbosjön med mig, jag tog flexledigt och så njöt vi av att susa fram på isen.
Sedan passade du på att hälsa på polaren Per när du var i våra trakter.
Nu får jag aldrig mer höra dig retas och kalla mig Tanten, brottas eller buttas med dig så jag glider över köksgolvet – det gick ju inte att hålla emot när du pressade på.
Älskade Mårten , mitt hjärta är krossat.
Men jag skall minnas dig med glädje.
Moster Kärran
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar