Du kommer nog inte ihåg mig, men jag glömmer aldrig dig. Det är många år se’n vi sågs. Då var du bara en liten lockig kille. Jonatans lillebror. När jag såg dig då tänkte jag direkt på barnboksfiguren ”den vilda bebin” och så har jag kommit ihåg dig i alla år. Det var väl något i ditt väsen som kröp in i mitt hjärta och stannade kvar där.
När jag fick höra att du skulle till Afghanistan gillade jag det inte. Hörde mig för lite då och då med Jonatan eller Marcus hur lång tid det var kvar tills du skulle komma hem och drog en lättnadens suck när jag fick höra att du var tillbaka.
Nu undrar du säkert: Vem sjutton är det som skriver? Jag är Marcus Åströms mamma, som har följt dig på avstånd genom åren. Och varje gång jag läser ”Den vilda bebin” för något av mina barnbarn tänker jag på dig.
När jag läste din blogg så förstod jag att mitt intryck av dig inte var fel och att det har bestått genom ditt liv. Av dem som skrivit på bloggen har många beskrivit dig bland annat som vild (fast inte bebi, förstås).
Mårten, jag kommer aldrig glömma dig, du kommer för alltid ge namnet MÅRTEN ett speciellt skimmer och den lilla lockiga killen kommer fram på näthinnan.
En stor kram till dig från Marcus mamma Ulla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar