Ovan nämnda uttryck känns en dag som denna fruktansvärd, då allt just nu bara kretsar kring fullständig tomhet och smärta. Majoriteten av dygnets timmar spenderar jag (Johan Rydwik) för tillfället, i ett tillstånd av sorg och ett sökande av historiska höjdpunkter. Höjdpunkter som det som tur är finns många av, och som allt som ofta har ett stort inslag av dig. Så mycket vi har gjort tillsammans och så kul, lärofullt och fantastiskt vi har haft det. Tyvärr hade vi så mycket mer att göra, så mycket mer att uppleva och så mycket mer att upptäcka och uträtta.
I stunder som dessa påminns man om livets skörhet och om hur man förvaltar och prioriterar sin tid. Även fast det känns som denna ”livs-läxa” känns allt för hård, det hade räckt med en ”käftsmäll”, så lovar jag, att jag på sikt skall anamma ditt synsätt på livet i större utsträckning. Jag skall med dig som ledstjärna försöka lära mig att fånga dagen och dela med mig av den på samma sätt som du gjorde.Med alla de minnen och erfarenheter jag och alla andra har från dig, så kommer vi tillsammans att lyckas.
Nu tid för en mer glädjespridande anekdot. Mårten och jag följde som jag tidigare skrivit åts i livet. På dagis var ”kom alla mina små kycklingar” en återkommande lek. Leken går ut på att undkomma vargen, och mot lekens slut blir vargarna fler och kycklingarna desto färre.
Mårten och jag var inte sällan de sista två kycklingarna, och detta var sannerligen inte tack vare mig. En bit in i leken sökte han alltid upp mig, fattade min hand och så sprang vi tillsammans ”åttor” runt vargarna.
Saken är också den att Mårten fattade min hand så många gånger fler under alla de år vi fick tillsammans, och jag hoppas så innerligt att du känner att jag några gånger även fattade din hand.
Jag kan lova dig Mårten, att jag efter bästa förmåga skall fatta dina nära och käras händer så ofta jag kan.
// Johan Rydwik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar