Dar es Salaam, Tanzania 1991/92.
Tror det var nyårsafton eller möjligtvis nyårsdagen 91/92 då Mårten kom med den briljanta idén att vi skulle sätta rekord i att vara upp länge. Familjen Persson bodde ju för tiden i Tanzania och jag hade skramlat ihop till en egen resa genom ”sponsorer”, jultidningsförsäljning och rent tiggande.
11 och 9 år gamla låg våra tidigare toppnoteringar runt 03.00-04.00 på natten. Men nu skulle nytt rekord sättas och siktet var inställt på att hålla oss vakna hela natten. Klarade vi bara det skulle ju dagen efter gå av sig självt, för på dagen är man ju vaken. Förhoppningen låg alltså på att nå ca 38-40 vaknar timmar i streck.
I takt med att Lena, Pelle, Fredrik och Jonatan droppade i säng, sköt vårt humör i höjden. Hur skulle vi kunna misslyckas med detta?? Försöket var ju redan hemma – 40h here we come!
Efter att ha lekt på Mårtens rum satte vi oss på småtimmarna i soffan för att låta tv´n sköta jobbet. Vattenglas var framdukade, vi var redo – men tyvärr sände ju inte Tanzaniska televisionen något att titta på……….
Här har vi i efterhand konstaterat att vi gjorde vårt stora misstag: Mårten förslog och satte sen i ett videoband med Ghostbusters! Vad fasiken tänkte vi på?? Ghostbusters, filmen Ghostbusters?? Hur trodde vi att Bill Murray skulle kunna hålla oss vakna???
Undrar i och för sig om Tanzanisk tv verkligen hade varit bättre?
Vet sedan inte riktigt vad som hände, mer än att någon på morgonkvisten hittade oss båda i Mårtens säng. Sovandes…… hur vi tagit oss dit visste nog ingen av oss! Har för mig att vi bara skulle ”blunda lite” där framför Ghostbusters!
Vet än idag inte om vi slog våra gamla rekord, men jag minns att vi tyckte att den stund vi sovit inte riktigt räknades eftersom vi just bara skulle blunda lite.
Det kan ha varit enda gången jag såg livfulla dig trött, men jag förstår dig.
Ghostbusters, vad fasiken tänkte du på??
Så som vi konstaterat hade du många många fina och bra sidor - tyvärr var filmval inte en av dom!!
//Björn
onsdag 13 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar