Mårten

Som föräldrar till din vän Johan och nära vänner med hela din stora härliga familj känns det som om vi har mist en anhörig. Vi har varit grannar i Kallhäll under mycket lång tid även om du och din familj flera gånger bott ute i den stora världen. Ja, jag vet att du tyckte att Kallhäll var lite litet för dig och att du behövde mer luft under vingarna Jag kommer ihåg att vi diskuterade detta när vi sågs den 18 december när du nyligen mer eller mindre effektivt hjälpte Johan och Frida att flytta till Bolinder Strand i Kallhäll.

Vi har känt dig och din familj sedan 70-talet. Vi tillhörde tillsammans med din familj en grupp unga samhällsengagerade diskussionslystna ”världsförbättrare” som gärna samlades på Zinkvägen. Många barn och framför allt pojkar föddes på kort tid och vi hade mycket roligt tillsammans. Vi har därefter sett dig växa upp från en glad krullig lintott med väldigt snabba steg till en glad, varm, omtänksam, smart, världsvan, friluftsälskande, äventyrslysten och stilig man med världen som arbetsfält. Du ville skapa värde för människor ute i världen, men kanske på ett annat sätt än hur vi i din föräldrageneration tänkte när vi var i din ålder.

Många minnen finns det. Vi tänker bland annat på när du och Johan som barn spelade teater i vår lägenhet på Smedvägen. Handlingen och manus var väl inte så avancerad men en central höjdpunkt i förställningen var att du Mårten skulle släppa en konstgjord bajskorv ut genom byxan. Du fixade detta inslag, släppte bajskorven, skrattade hejdlöst och… kissade på dig.

En annan händelse något år senare var när du med en flygarmössa på huvudet design a la Charles Lindbergh ringde på hos vår granne Åke och sa att ditt flygplan hade störtat på hans balkong. Han gick förvirrad ut och tittade efter…

Ett tredje minne av en annan karaktär är när du en torsdagskväll i juli 2001 kom förbi hemma hos oss. Du hade då med dig en liten kylskåpsmagnet i form av en idrottspokal med texten Champion of the Year med en liten blomma i. Jag (A-S) fick den för att jag denna dag avslutat en tids behandling med cytostatika och strålning. Hur många killar i den åldern kommer på denna idé? För mig betydde den omtanken mycket och du fick därefter en särskild plats i mitt hjärta.


Det finns många glada och fina minnen. Du har tittat in hos oss många gånger i förbifarten. Ibland för att tillsammans med Johan, Frida, Petter och Filippa hänga med ut oss på en dagsutflykt med båten. Ibland kom du bara för att säga hej. Din bil kom relativt snabbt runt hörnet in på Mässingsvägen och ut klev alltid en glad kille som gärna hade en keps eller stickad mössa på huvudet. Du retades och visste några av mina (A-S) svaga punkter bland annat gällande mitt i dina ögon överdrivna säkerhetstänkande.

Kallhäll är vintervackert som aldrig förr med rimfrost i träden. Kontrasten till hur vi känner oss inuti är stor. Du är fysiskt inte kvar hos oss och det känns jättesvårt. Vi kommer alltid att bära med oss dig i våra hjärtan och minnas dig med värme och glädje.

Ann-Sofie, Gunnar och Filippa