onsdag 13 januari 2010

Med ett tomrum, men minnen av guld

Livsglädje... det är ett av de ord som skulle kunna sammanfatta dig Mårten! Men inga ord räcker till för att beskriva den underbara människa du var, som jag fick äran att växa upp med och lära känna. Du hade en fantastisk förmåga att lätta upp stämningen och smitta av dig av din glädje. Det gör du fortfarande... minnena av dig kommer alltid finnas kvar och få mig att skratta. Från äldsta till yngsta människa i släkten kunde du locka fram skratt! Jag tror inte någon annan än du kan komma undan med att kalla en 80-åring gubbjävel och dessutom locka fram skratt i processen.

Jag är en av Mårtens kusiner, Niklas, och har levt under samma tak som familjen Persson i flera år, firat högtider och rest ut på dussintalet cykelsemestrar i deras sällskap. Genom åren tillsammans har jag kort sagt upplevt mycket med denna galning. Jag skall försöka dela med mig av så många händelser jag kan med tiden, det handlar om allt från galna upptåg och busigheter till sömngång av episka mått.

En händelse som Mårten retat mig för under en längre tid är den så kallade "Axelryckar-dansen". Flera av er som haft Mårten i er närhet kanske har sett denna dans. Den kommer från nyår 2006 då jag firade den i Kallhäll med Mårten, Fredrik och Jonatan. Mårten höll på bäst han kunde för att reta upp mig och filmade med sin mobil för att dokumentera som han så ofta gjorde. Då lyckades han fånga mig i ett ögonblick när jag släppte garden för filmandet... jag trodde han hade gett upp, men så var inte fallet... För bara ett par veckor sedan skickade han mig ett mail med filmklippet på ovannämnda händelse.



Flumm, följt av dansen


Du har lämnat ett enormt tomrum som inte går att fylla, sorgen jag känner går inte att beskriva, och det skär i mitt hjärta när jag tänker på de stunder tillsammans vi berövats. Det känns i perioder ofattbart orättvist att du, som var så underbar togs ifrån oss så tidigt! Samtidigt kommer alla minnen av dig vara fyllda med glädje och tacksamhet för den tid vi ändå fick tillsammans. Jag hoppas innerligt att du där du nu är kan se hur saknad och älskad du är kära kusin!

Saknaden efter dej kommer alltid finnas där, "Lilla Fågel Blå"...

/Niklas Oldeen

Inga kommentarer: