Jag flyttade från Zinkvägen 13, redan 1983 men min pappa både kvar till 2007.
Och jag har sett "Perssons" pojkar växa upp och även fått
rapporter av mina föräldrar och sett julkort och läst julbrev från
många olika ställen i världen där "Perssons" bott.
Men då jag tänker på Mårten är det alltid sommar och jag står på andra
sidan häcken pratar med Lena och Pelle eller bara pysslar i mina
föräldrars trädgård. Helt plötslig hörs det ett iiiiiiiii från Anton
och då far Mårten förbi med Anton högt över sitt huvud. I bland kom
Mårten över för att låna nyckeln för han har glömt sin eller för att
prata med min pappa Kurt om en motor eller låna något verktyg. Jag ser
även framför mig en sportig kille med skägg, mössa och ett stort
leende. Att han inte finns bland oss längre är ofattbart
Många varma hälsningar Elisabeth
söndag 24 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar