Hej, vi är lillkusinerna eller bönderna från Blekinge som Mårten brukade kalla oss… eller det lät snarare ”beöndera fräaun bläjkinge” när han försökte härma vår dialekt.
Valdemar minns särskilt ”tunnbrörullen” = man tar första bästa matta man hittar och så rullar man in en eller flera blekingar däri. Är man inte hungrig så får man vänta tills man blir det, men man måste nog sätta sig på rullen så att inte maten smiter.
Astrid ville ju så gärna att du skulle flytta till Karlshamn. Hon tjatade så att pappa till slut måste hejda henne. – Mårten, du kan väl bo där i en lägenhet och jobba…eh.. och jobba hos oss, såklart. Du gillar ju verkligen gödsel och ved… och lera o sånt.
...Åtminstone brukade du fråga om vi inte hade några dynghögar som behövde flyttas på. Olga har genom åren tänkt ut många bra arbetsuppgifter till dig.
Men nu finns bara glada minnen av Mårten – inga sorgsna, just det kanske gör saknaden ännu större.
Jag (Olga) och mina småsyskon har haft så mycket roligt med Mårten. Han har busat och lekt med oss tills vi frustat av skratt. När man va hemma på Zinkvägen åkte ofta korgen med lego fram. Där satt vi med Mårten och byggde med lego. Det var en av våra lugnaste lekar. Leka ”tagen” eller att brottas var betydligt vildare. Då brukade farmor Ulla blanda sig i… inte att brottas kanske, men hon ville nog skydda Mårten lite när hon sa till oss att inte trötta ut honom. Då skrattade bara Mårten lugnande och sa:
– Nej då farmor, jag blir inte trött. Vi leker ju bara… du får väl hjälpa mig lite i värsta fall, farmor!
Men vi kunde faktiskt bara sitta och rita också, ibland. Mårtens var ju en riktig konstnär. Han ritade gärna teckningar på bönder med grep och keps, kavandes omkring i nån gödselstack nånstans i… gissa var! – i Bläjkinge förrstoåsss!.. Vi satt nära, gapskrattade och försökte rita likadant.
Jag, farbror Thomas, skulle nog lägga till Fredrik här ovan. Mårten och Fredrik har för småkusinerna varit riktiga hjältar som de längtat efter att få mäta sina krafter med.
Jag, farbror Thomas, skulle nog lägga till Fredrik här ovan. Mårten och Fredrik har för småkusinerna varit riktiga hjältar som de längtat efter att få mäta sina krafter med.Valdemar minns särskilt ”tunnbrörullen” = man tar första bästa matta man hittar och så rullar man in en eller flera blekingar däri. Är man inte hungrig så får man vänta tills man blir det, men man måste nog sätta sig på rullen så att inte maten smiter.
Astrid ville ju så gärna att du skulle flytta till Karlshamn. Hon tjatade så att pappa till slut måste hejda henne. – Mårten, du kan väl bo där i en lägenhet och jobba…eh.. och jobba hos oss, såklart. Du gillar ju verkligen gödsel och ved… och lera o sånt.
...Åtminstone brukade du fråga om vi inte hade några dynghögar som behövde flyttas på. Olga har genom åren tänkt ut många bra arbetsuppgifter till dig.
Ja, vi hade behövt dig, arbetsuppgifterna i all ära men vi hade behövt din glädje, din inspiration, din värme och ditt mod. Världen hade behövt det, hade behövt dej.
Men nu finns bara glada minnen av Mårten – inga sorgsna, just det kanske gör saknaden ännu större.Vi minns dig med glädje – men med saknad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar