Anna Helmersson heter jag och är sambo till Mårtens kusin Niklas Oldéen.
Jag fick aldrig chansen att riktigt lära känna Mårten. Men efter att ha läst allt som skrivits här så kan jag konstatera att min uppfattning om Mårten stämmer.
Jag träffade Mårten för första gången i somras, och jag kommer ihåg att jag hade svårt att inte le när jag såg han. Han hade ett energifält omkring sig som man inte kunde motstå. De strålade om Mårten, och jag tror att dom människor som umgicks med Mårten strålade i hans sällskap. Att lyckas få andra människor att se ljuset när det är som mörkast. Att vända allt de negativa till något positivt. Att verkligen ta vara på livet och våga göra de man vill och brinner för. Det är egenskaper som jag förstått Mårten hade. Vi behöver människor som Mårten här på jorden. Det känns så otroligt fel att en människa som spred så mycket glädje och kärlek omkring sig ska behöva lämna oss i en så ung ålder.
Mitt starkaste minne av Mårten är när han i somras satt och tjivades med Henry utanför sommarstugan på värmdö. När han kallade Henry för gubbjävel och gav ett stort flin, men Henry bara log tillbaka. Jag insåg att det var något speciellt med Mårten. Man kunde bara skratta och vara glad när man var i hans sällskap oavsett vad han sa eller gjorde.
Trots att Mårten har lämnat oss, så ler jag när jag tänker på han. Jag har som sagt inte träffat Mårten speciellt många gånger, och fick aldrig chansen att riktigt lära känna honom. Men han lämnade ingen människa oberörd, även om han så bara träffat personen en enda gång. Jag avundas dom människor som fick vara en del av Mårtens liv. Jag tänker mycket på familjen Persson och alla andra som stod Mårten nära och kan med ord inte beskriva den sorg jag känner med er.
Jag hoppas att alla glada minnen som skrivs här och det ljus som Mårten hade omkring sig kommer fortsätta lysa inom er och hjälpa er i sorgen.
Många kramar
Jag fick aldrig chansen att riktigt lära känna Mårten. Men efter att ha läst allt som skrivits här så kan jag konstatera att min uppfattning om Mårten stämmer.
Jag träffade Mårten för första gången i somras, och jag kommer ihåg att jag hade svårt att inte le när jag såg han. Han hade ett energifält omkring sig som man inte kunde motstå. De strålade om Mårten, och jag tror att dom människor som umgicks med Mårten strålade i hans sällskap. Att lyckas få andra människor att se ljuset när det är som mörkast. Att vända allt de negativa till något positivt. Att verkligen ta vara på livet och våga göra de man vill och brinner för. Det är egenskaper som jag förstått Mårten hade. Vi behöver människor som Mårten här på jorden. Det känns så otroligt fel att en människa som spred så mycket glädje och kärlek omkring sig ska behöva lämna oss i en så ung ålder.
Mitt starkaste minne av Mårten är när han i somras satt och tjivades med Henry utanför sommarstugan på värmdö. När han kallade Henry för gubbjävel och gav ett stort flin, men Henry bara log tillbaka. Jag insåg att det var något speciellt med Mårten. Man kunde bara skratta och vara glad när man var i hans sällskap oavsett vad han sa eller gjorde.
Trots att Mårten har lämnat oss, så ler jag när jag tänker på han. Jag har som sagt inte träffat Mårten speciellt många gånger, och fick aldrig chansen att riktigt lära känna honom. Men han lämnade ingen människa oberörd, även om han så bara träffat personen en enda gång. Jag avundas dom människor som fick vara en del av Mårtens liv. Jag tänker mycket på familjen Persson och alla andra som stod Mårten nära och kan med ord inte beskriva den sorg jag känner med er.
Jag hoppas att alla glada minnen som skrivs här och det ljus som Mårten hade omkring sig kommer fortsätta lysa inom er och hjälpa er i sorgen.
Många kramar
//Anna
Jag vill dela med mig av två bilder som togs i oktober 2009 då jag, Niklas, Joakim, Björn, Thomas, Mårten, Fredrik, Therese och Kärran spenderade helgen tillsammans i Strömsbro, Gävle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar