Otroligt hur den unge mannen hade tid och ögon för alla.
Inte minst för den äldre generationen.
När jag (moster Kärran) växte upp så var det helt otänkbart att svära - i alla fall så att någon vuxen hörde det.
Inte en svordom fick komma över våra läppar.
Pappa Henry höll stenhårt på det.
Men Mårten han fick morfar Henry att släppa på gamla regler.
Oftast övergick deras prat och gnabb i långa ramsor av okvädesord.
Mårten gjorde det som vanligt med glimten i ögat och Henry han sken som solen och njöt av att busa med sitt barnbarn.
Mårten var också fena på att få gamlingarna att dra på smilbanden
Mormor Britta lockade han många gånger att fnittra genom grimaser och tokiga upptåg.
Saknar dig Mårten!
Kärran
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar