... på vår värld, Mårten. Det är lite lustigt faktiskt att du fortsätter att göra det. Det fa
nns ett klipp på Fredriks film där du hoppade in framför kameran och ställer dig på händer. Kom ihåg hur vi i Grekland övade, just att stå på händer. Vissa var väl bättre än andra, men du hade redan då en talang som teater-apa. Jag kommer ihåg den dagen då du berättade om ditt yrkesval, då vände du verkligen upp och ner på min värld. Jag var väl kanske inte lika förtjust i dina planer som du var och var därför kanske lite extra hård i mun och dumförklarade planerna... Att skapa fred med vapen går inte hand i hand i min värld. Men du lyckades genom nån knasig förklaring om att livet gick ut på att "spana på folk, slå läger i bergsklippor och bajsa i påse för att inte lämna spår" övertala mig att i ditt yrkesval fanns alla de element som just du gick igång på. Sedan gav du mig en liten jabb i mellangärdet och skratta så där som du brukar göra... Jag släppte allvaret och (försökte) jabba tillbaka...
nns ett klipp på Fredriks film där du hoppade in framför kameran och ställer dig på händer. Kom ihåg hur vi i Grekland övade, just att stå på händer. Vissa var väl bättre än andra, men du hade redan då en talang som teater-apa. Jag kommer ihåg den dagen då du berättade om ditt yrkesval, då vände du verkligen upp och ner på min värld. Jag var väl kanske inte lika förtjust i dina planer som du var och var därför kanske lite extra hård i mun och dumförklarade planerna... Att skapa fred med vapen går inte hand i hand i min värld. Men du lyckades genom nån knasig förklaring om att livet gick ut på att "spana på folk, slå läger i bergsklippor och bajsa i påse för att inte lämna spår" övertala mig att i ditt yrkesval fanns alla de element som just du gick igång på. Sedan gav du mig en liten jabb i mellangärdet och skratta så där som du brukar göra... Jag släppte allvaret och (försökte) jabba tillbaka... Så här när jag minns tillbaka så tror jag att ditt yrkesval var precis det rätta för dig. Du fick verkligen chans att följa ditt hjärta och din ideologi... det är något jag beundrar dig för, att du vågade släppa sargkanten och ge dig ut i ovissheten. När jag på begravningen såg dina arbetskamrater och insåg att de upplevde samma saknad av dig som jag, så förstod jag att du även vänt upp och ner på deras värld, och det var skönt att se. För du berör Mårten, även om det ibland är med ett hångarv och glimt i ögat, så sprider du glädje och kärlek till alla. Det fick mig att inse att ditt arbete och dina arbetskamrater kanske är de som, om någon måste ha vapen, är de som skall ha det.
Jag önskar att jag hade fått veta mer om vad du faktiskt gjorde på ditt jobb och om den bilden jag målat upp av dig som någon hemlig-hemlig-super-trooper bara är min fantasi. På något sätt är det rätt skönt att ha den bilden också.
Jag längtar efter en förklaring till varför allt är som det är och hoppas att den förklaringen ska ge mig lättare att förstå. Dock får man nog inse att det alltid kommer att finnas ett varför... och just därför väljer jag just nu att inte betona en förklaring utan snarare lägga vikten vid att vända upp och ner på världen. Jag ska likt dig bli bättre på att släppa sargen och våga!
/Christoffer Odstam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar