I slutet av september var jag med Lena o Pelle upp till Slaga.
Stugan som ligger på fjället en mil från Lofsdalen.
Där har du ju varit massor med påskar och busat i snön med dina kusiner.
Ibland var vi där på sommaren också.
En sommar började vi på ett nytt röse uppe på Stråhågna- Namibiaröset - så fick det heta eftersom familjen Persson var på väg till Namibia för att bo där några år.
Nu i september vandrade vi runt på fjället, kom så klart förbi Namibiaröset också.
Då kom minnen fram - hur du sprang runt på fjället, alltid full av energi.
Du fanns i våra tankar så starkt och sorgen vällde fram igen.
Stugan som ligger på fjället en mil från Lofsdalen.
Där har du ju varit massor med påskar och busat i snön med dina kusiner.
Ibland var vi där på sommaren också.
En sommar började vi på ett nytt röse uppe på Stråhågna- Namibiaröset - så fick det heta eftersom familjen Persson var på väg till Namibia för att bo där några år.
Nu i september vandrade vi runt på fjället, kom så klart förbi Namibiaröset också.
Då kom minnen fram - hur du sprang runt på fjället, alltid full av energi.
Du fanns i våra tankar så starkt och sorgen vällde fram igen.
Vi gick och pratade om dig en lång stund på vägen tillbaka till stugan.
Mitt i ett steg så fick jag hejda mig....
Där i mossan framför mina fötter visade sig plötsligt något som kändes som en hälsning från dig.
Du finns för alltid i mitt hjärta !
Kärran
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar