Vi tar fram hans kappsäckar som fortfarande står ouppackade i garderoben och minnen av honom väller över oss när vi ser hans t-shirts och andra kläder, hans böcker och anteckningar, hans fritidsprylar ja alla de grejor som speciellt påminner om honom. Vad ska vi göra med det, vi vill nog behålla det och bära honom på oss, bära honom med oss, känna att han finns med oss.
För två år sen på hans 26-årsdag var hela släkten, mormor morfar, farmor farfar hemma i Mårtens lägenhet i Hammarby Sjöstad. Mårten hade bakat tårta och vi satt på balkongen och glammade. Inte anade vi då att vi två år senare skulle ha förlorat farmor Ulla och Mårten. Jag kan fortförande höra hans frustande skratt när han retas med bröder och mor o farföräldrar. Det var alltid roligt i Mårtens närhet – det är ett minne som bränner i själen – glatt men också just därför så smärtsamt.
Vi älskar dig Mårten!
/Pappa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar