För ganska precis 2 år sedan kom Mårten på besök till Uppsala för att fira halloween med mig och Therese. Vi skulle gå på en halloweenfest, sedenlig maskerad. I sin hast hade Mårran svängt förbi någon butik och köpt sin utstyrsel, en brun pläd av något slag som skulle likna ett ”roadkill”, ett djur som blivigt överkört på motorvägen för att sedan legat kvar och för att bli offer för en offentlig förmultning i form av insektsmat och förruttnelse. En helt klart passande utstyrsel, med en synnerligt hög prislapp - vilket förvisso var helt oväsentligt för Mårten. Mårten gillade att dricka white russians, så för att få en drink så hade han givetvis köpt med sig allt som behövdes. Och lite till. Mårrans Khalua står fortfarande kvar i skåpet.
Jag hade klätt ut mig till en död brud, vilket såklart såg förskräcklig ut. Mårten hjälpte mig med sminket, på ett till ändamålet verklighetstroligt sett och med väldigt mycket Mårtens stil, genom att med låtsatsblod på knogarna, på ett sådant där kärleksfullt storebrorssätt, överföra den färgen till mitt ansikte. Resultatet blev om lite smärtsamt mycket effektfullt!
Kvällen i sig var otroligt lyckad där vi i slutändan ytterst produktivt skrämde upp frackklädda Uppsalastudenter på nation.
Dagen efter, som i efterhand visade sig bli 2009 års största händelse eftersom AIK tog Sm-guld, var storebror inte ligga pigg. Minnesbilden av Mårran som ligger med benen på golvet och överkroppen i soffan glädjer mig på något vis varje gång jag tittar på soffan.
Jag har så många roliga upplevelser med dig som fortfarande och kanske för alltid kommer vara färska i mitt minne. Samtidigt vet jag att samma glädje inte går att återuppleva, för ingenting är desamma utan dig!
Om du bara kunde komma tillbaka så lovar jag att du ska få dricka upp din Khalua och så kan vi gå ut utklädda som förödelser igen.