En skymt av ditt skägg, en av dina gyllene lockar som glänser till eller en glimt av dina sprakande ögon - ja hur många är inte gångerna jag sett skymten av dig i folksamlingar, eller mött dig dom senaste sju månaderna.
Tankarna på att det är du får värmen att exploderar i kroppen.
Har jag drömt, är du tillbaka, var har du varit, hur gick det till? YES!
Sedan sveper den isande vinden in och tar med sig andan, hopp och värme.
Det var så klart inte du den här gången heller.
Efter en stunds frysande skakar jag av mig kylan, lastar bort dom tyngande isklumparna från bröstet och tar mig tillbaka in i det pågående livet.
Hur kan det vara så? För oss rullar livet på nästan som vanligt - medan du tyvärr endast finns med i våra tankar.
Jag saknar dig Mårten!
Och jag tycker det är väldigt tråkigt att Billy Mårten Oldeen, snart 5 månader, aldrig fick möjligheten att träffa dig.
Får han bara en endaste av alla dina fantastiska egenskaper har jag ytterligare en anledning att vara världens stoltaste pappa.
Trots att livets berg- och dalbana ständigt tar med mig med på nya turer ska du veta att när jag andas ut på perrongen finns du alltid i mina tankar!
//Kram Björn